Kalkning och biotopförbättrande åtgärder

Kalkningsinsatserna i Enningdalsälvens avrinningsområde är mycket omfattande och det sprids i genomsnitt ca 2900 ton kalk per år i hela vattensystemet. Kalkningarna sker i huvudsak i de övre delarna av Kynne älvs avrinningsområde t ex i Boksjöarna och Kornsjöarna, samt i flera mindre avrinningsområden som avrinner ner till Bullaresjöarna. Kalkningsinsatser syftar både till att åtgärda målområdena i det egna delavrinningsområdet och till att åtgärda de nedre gemensamma målområdena, Kynne älv, mellersta Bullaresjön (norra delen av Södra Bullaresjön), Långevallsälven, Norra Bullaresjön och Enningdalsälvens huvudfåra.

 Vattenkemin vid Norra Bullaresjöns utlopp har undersökts en gång i månaden sedan 1972 i det nationella tidigare kallade PMK-programmet. Provtagningarna visar att sjöns buffertförmåga var kraftigt reducerad under 1970-talet. Lägsta uppmätta alkalinitet är 0,013 i februari 1974. Under samma tidsperiod uppmättes pH-värden på ca 5,5 vid flera tillfällen. Vattenkemin i Kynne älv undersöktes vid Sundshult under 1970-talet. Vid 10 av 13 mättillfällen under åren 1977-1979 var alkaliniteten här noll eller negativ.

 Norra Bullaresjön nätprovfiskades 1971 och fiskbeståndet uppvisade då skador orsakade av försurning. Mörtens reproduktion var störd och vid ett tillfälle under vårflod hade stora mängder mörtyngel dött i närheten av en av tillrinnande vattendrag. Dessutom fungerade inte laxreproduktionen i Långevallsälven under 1970-talet.

 Den första kalkningen som företogs i Enningdalsälvens avrinningsområde gjordes redan 1972 i gränssjön Hosjön. 1975-1976 kalkades även Övre Bolsjön m fl intilliggande sjöar genom ett försök som drevs av Fiskeriverket. 1980 kalkades Södra Boksjön och Norra Kornsjön av Dals Eds kommun. 1983 kalkade Munkedals kommun sjöar uppströms Södra Kornsjön, bl.a. Klevvattnet. Året därpå började Tanums kommun kalka sjöar på södra Kynnefjäll, i Remnebäckens och Liveröd/Kynneälvs avrinningsområde och 1985 kalkades Såghultsbäcken, Sögårdsbäcken, Torpbäcken och Grimån för första gången. I slutet av 1980-talet kalkades också Norra Boksjön av norska myndigheter och 1988 påbörjades kalkning i ytterligare en tillrinning till Bullaresjöarna, Häljebobäcken. Alla dessa områden kalkas nu kontinuerligt och för de flesta av dem har kalkningsplanerna reviderats under den senaste femårsperioden.

 Hela huvudflodområdet Enningdalsälven utgör ett åtgärdsområde med en huvudman, Tanums kommun, som sedan 2002 ansvarar för samtliga kalkningar i systemet. Totalt sprids årligen ca 1350 - 2300 ton kalk.

De flesta mindre sjöar kalkas nu årligen, medan andra lite större sjöar kalkas vartannat till vart tredje år. Merparten av all kalkning sker med hjälp av helikopter. Endast större sjöar kalkas med båt. De senaste åren har kalk även börjat spridas över vissa våtmarker som ett komplement till sjökalkningen. De första åren spreds finmalen sjökalk även över våtmarkerna. Sedan 2001 sprids dock lite grövre, granulerad kalk, över våtmarkerna. Anledningen till att sådan kalk används är att den inte dammar lika mycket som den finmalda sjökalken. Kalken löses också upp lite långsammare, vilket är en fördel då effekten kvarstannar längre i den kalkade våtmarken.

 Inom följande avrinningsområden i Tanums kommun kalkas sjöar och våtmarker:

 - Boksjöarna-Kornsjöarna (delvis belägna i Norge, Dals-Eds kommun och Munkedals kommun)
- Sögårdsbäcken
- Såghultsbäcken
- Kynne älv
- Liverödälven
- Remnebäcken
- Häljebobäcken
- Gränsebäcken
- Mörttjärn
- Torpbäcken
- Grimån
- Klevvattnet (belägen i Munkedals kommun)
- Vrångevattnet (belägen i Munkedals kommun)

Kalkning inom den norska delen av Enningdalsälven

 Inom den norska delen av Enningdalsälvens avrinningsområde kalkas de flesta större sjöar varje år med helikopter. Förutom dessa sjöar kalkas även Örsjöen med 100-150 ton vartannat år med båt.

 Biotopförbättrande åtgärder

 Enningdalsälvens laxstam, som framförallt leker i huvudfåran nedströms Norra Bullaresjön, samt i Långevallsälven anses som ursprunglig och bedöms ha ett mycket högt skyddsvärde. Dessa vattendrag är även reproduktionsområde för havsöring. Flodpärlmusslan är relativt rikligt förekommande nedströms Norra Bullaresjön, framförallt i den norska delen av älven. En återintroduktion av flodpärlmussla genomfördes 1996, då 32 musslor flyttades från Enningdalsälven vid Berby, i Norge, upp till Långevallsälven. Antalet får dock anses vara mycket ringa och några återfynd har inte gjorts.

 Under våren och sommaren 2004 biotopkarterade Länsstyrelsen merparten av de åretrunt- vattenförande vattendragen som mynnar i Bullaresjöarna i Enningdalsälvens avrinningsområde, (Gränsebäcken, Torpbäcken, Långevallsälven, Grimån, Häljebobäcken, Remnebäcken, Kynne älv, Såghultsälven, Sögårdsbäcken, Lillälven och Rambergsån). Vattendragen inventerades upp till första definitiva naturliga vandringshinder för öring. Vissa vattendrag karterades även ovanför definitiva vandringshindret. Sommaren och tidig höst 2009 biotopkarterades ytterligare 7 vattendrag i avrinningsområdet, inom interregprojektet Enningdalsälven, (Enningdalsälven, Örebäcken, Inloppsbäck till Norra Boksjön, Bäck mellan Norra och Södra Boksjön, Hallerudsälven, Grubberödsälven och Liverödsälven). Samtliga vattendrag förutom en inloppsbäck till Norra Boksjön karterades i sin helhet. Inloppsbäcken till Norra Boksjön karterades till det första definitiva vandringshindret för öring.

 Kynne älv

 I Kynne älv nedströms det naturligt definitiva vandringshindret vid Sundshult förekommer sporadisk reproduktion av både lax och havsöring. Vid elfiske som genomförts vid flera tillfällen har ett fåtal lax- och öringungar fångats. Uppströms Sundshult finns ett lokalt bestånd av öring som lever hela sitt liv i vattendraget. En inventering av Kynne älv utifrån de av människan uppkomna fysiska skadorna (bl a rensningar av sten och block p g a timmerflottning) utfördes 1999. Ett förslag på en biologisk återställningsplan upprättades därefter av Hushållningssällskapet. Älven hade enligt uppgift från fiskerättsägare delvis rensats från sten för att underlätta flottning av timmer.

 Vid inventeringen befanns ca 900 meter fördelat på 14 delsträckor vattendrag påverkade av rensning. På merparten av de rensade områdena hade större stenar och block flyttats så att en djupare mittfåra skapats. Det flyttade materialet låg kvar i vattendraget eller i strandbrinken. I några fall hade materialet använts för att skapa erosionsskydd. Vid en plats låg materialet i högar på land. Det har också använts för att bygga kvarnanläggningar och brofundament. Med stöd av statliga medel för biologisk återställning i kalkade vatten genomförde Tanums kommun mellan åren 2003-2006 restaureringsarbeten i samarbete med markägare längs älven och i samråd med Bullarens fiskevårdsområdesförening och Södra Kornsjöns fiskevårdsområdesförening. Syftet var att fysiskt biotopförbättra vattendraget och på så sätt skapa en bättre och varierande tillväxtmiljö för framför allt öring. De biotopförbättrande åtgärderna utfördes genom att använda skotare och grävmaskin för att lyfta ut befintliga stenar och block ut i älvfåran.

 
Elfiskeundersökningar har visat att öringbeståndet i Kynne älvs huvudfåra inte är så tätt som det kan förväntas vara i ett sådant vattendrag. Åtgärderna har dock inte ensidigt gynnat t ex öring. Bottenfaunan i vattendraget bedöms idag som opåverkad eller obetydligt opåverkad av försurning tack vare kalkningarna uppströms Kynne älv, som kontinuerligt pågått sedan början av 1980-talet. Kanske har livsförutsättningar hittills saknats för vissa betydelsefulla bottendjur på grund av avsaknaden av sten och block och de mikromiljöer som dessa kan ge upphov till.

 Långevallsälven

 Långevallsälven har rensats på stora stenar och block bland annat som följd av ett avvattningsföretaget från år 1911, men även tidigare bl a i samband med kvarn- och sågverksamhet, anläggande av vägbro, samt sannolikt även för flottning. Detta har medfört att laxens och öringens uppväxtmöjligheter har försämrats. De rensningsarbeten som framför allt har utförts i den södra delen av älven har medfört att bottnarna här är olämpliga som lek- och uppväxtområde för lax och öring.

En förstudie med syfte att visa vilka typer av biotopförbättrande åtgärder som skulle kunna vara möjliga att utföra i älven genomfördes 2007. Därefter har samråd skett fortlöpande med Länsstyrelsen, berörda markägare och Bullarens Fiskevårdsområdesförening inom ramen för den arbetsgrupp som bildades. De planerade åtgärderna har också redovisats vid årsmöte med Bullarens Fiskevårdsområdesförening 2008. En del mindre biotopförbättrande åtgärder har tidigare genomförts av Bullarens Fiskevårdsområdes-förening, framför allt i nedre delen av älven

I samarbete med Länsstyrelsen ansökte därför Tanums kommun 2009 om tillstånd hos Miljödomstolen för biotopförbättrande åtgärder i Långevallsälven. Miljödomstolen lämnade tillstånd 2010 för biotopförbättrande åtgärder som i huvudsak innebär av en återutläggning av grus, sten och block i älven för att skapa lämpliga lek- och uppväxtmiljöer för lax och öring här. Återställning sker så att den inte strider mot de villkor som fastställts för vattenavledningsföretaget 1911.

I "Arbetsplan för biotopförbättrande åtgärder i Långevallsälven, Underlag vattendom, Tanums kommun" (Thorsson & Åberg Miljö och Vattenvård AB) redovisas lämpliga åtgärder vid fyra delsträckor längs älven. Syftet med de biotopförbättrande åtgärderna är att skapa optimala lek- och uppväxtområden för lax och öring med utgångspunkt i de förhållanden som rått i älven före vidtagna rensningar.

Arbetet med de biotopförbättrande åtgärderna har påbörjats under juli-augusti 2011. Finansiering sker till 100 procent via stöd från länsstyrelsen.

 Torpbäcken

 Torpbäcken avvattnar bland annat sjöarna Övre Bolsjön, Långvattnet, Torgerslundstjärn och Siktjärn. Torbäcken mynnar vid Norra Bullaresjöns västra strand.

 Länsstyrelsen har under 2011 anlagt en fisktrappa i anslutning till befintlig dammanläggning vid Torps kvarn, i Torpsbäckens nedre del. Dämmet är kvar förutom att en genomskärning har gjorts där fisktrappan ansluter. Fisktrappan har anlagts nedströms dammen genom att träbjälkar och natursten monteras fast i berget. Genom anläggandet av fisktrappan kan den öring och lax tas längre upp i vattendraget.